Kanske dags att inviga den här saken då. Varför, vet jag inte, men den kanske är bra till nåt iallafall.

... Wtf, vad ska man skriva då? Gah.

Det är iallafall Alla hjärtans dag idag, om det skulle göra någon skillnad. Det gör det iallafall inte för mig. Hell no. Den här dagen är lika vanlig som vilken annan dag som helst, jag menar, varför "hylla" kärleken under bara en dag? Inte direkt det man gör, men det är ju grunden iallafall. Antar jag? Om det finns någon annan förklaring på det hela får den som känner till den mer än gärna dela den med mig.

Inte så att jag är en negativ jävel som hatar kärlek, kanske lite, men kärlek är inget annat än en paradox. Efter den gången jag lyssnade på Strapping Young Lad - Love? och hörde texten klart och tydligt så blev det så väldigt klart för mig.
Jag har iallafall inget emot kärlek i sig, det är fint, etc, etc, men den större delen av världen har en förbannat dålig syn på kärleken nu. Inte för jag vet hur det var förr, men jag kan iallafall se att nu för tiden blir man inte förvånad över att en kille säger att han älskar någon annan bara p.g.a att han är kåt. Wtf.

Men nog om gaggandet om kärlek. För tillfället kunde jag inte bry mig mindre, men någon dag lär det säkert ändras. Men, den dagen den sorgen.

Familjen är en komplicerad sak för tillfället. Mamma är som hon är, som alltid. Pappa finner jag jobbigt att tänka på, med tanke på vad som nyligen hänt. Men det ordnar sig. Det gör det alltid, på ett sätt eller ett annat. Syster S är som mamma, som hon är. Dock finner jag hennes nattliga besök på obestämda tillfällen jobbiga, men klagar tänker jag inte göra. Inte för mycket iallafall.

Syster M gör sitt, vilket är att tapetsera och jobba för tillfället, antar jag. Uppskattar fortfarande att hon åkte med in till mönstrigen och visade vart det var. Jag behövde sällskapet den morgonen. Bror R har jag inte direkt haft någon kontakt med på den senaste tiden, men jag pratade faktiskt med honom idag. Lagom kort samtal men fortfarande trevligt. Får höra av mig till honom nästa vecka, som vi sa. Bror M är det som vanligt inte något nytt med, och jag klagar inte direkt. Vi vet var vi har varandra, han åt ett håll och jag åt ett annat. Tippar nog att det snör och är extremt mycket kallare på hans håll, men så ska det vara.

Och till sist Vincent, den lilla bajsmaskin, som nyss hoppade upp i mitt knä. Inget nytt med honom, större blir han och inte så mycket mer. Kanske lite gnällig, men det skulle nog vem som helst bli om man låste dörren tills en toalett.

Det får nog fan räcka som en öppning. Jag är nöjd. Är du det?

"mnomnom". Så låter man om någonting är gott btw.