Jag verkar må bättre utav att göra det och jag tänker fortsätta att göra det helt enkelt, tills jag bryter ihop av det. Jo, det är ju inte så att det inte tär på en, när man prioriterar hur någon annan mår, när man själv mår som den personen mår, på ett ungefär. Eller ja, det är komplicerat att sätta i ord. Kanske inte egentligen, om man väljer det rätta orden, men ändå.

Men tag förihelvete inte det här för givet, ni som läser det här. Att jag prioriterar hur andra mår före jag, det gör jag, men fan inte för alla.

Personer som jag prioriterar före mig själv, är bara vänner och familj. Inte alla vänner direkt, men de som jag gör det med, vet vilka de är. Och jag hoppas dom förstår, att även fast jag gör det, och blir glad utav det.. Så är det inte alltid så pass bra så att jag mår bra av det själv. Visst, glädjen finns alltid där, men den glädjen kan ibland försvinna den med, väldigt lätt.

Fan vad jag gaggar om komplicerade och invecklade saker.